OAJ:s text är översatt och bearbetad av FSL.
Katarina Murto, ordförande för Undervisningssektorns fackorganisation OAJ, och Riku Aalto, ordförande för Industrifacket, ser förslaget med att slopa avdragsrätten för fackföreningsavgifter som en principfråga och en förändring som skulle få betydande konsekvenser för arbetsmarknadssystemets funktion. Det skulle inte heller på något sätt främja regeringens mål att stimulera ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
– Att slopa avdragsrätten är en del av en systematisk och allvarlig undergrävning av avtalssystemet. Det handlar om en nedmontering av den organiserade arbetsmarknaden. Det påverkar kollektivavtalens giltighet och överhuvudtaget möjligheten att i framtiden säkra arbetsvillkor genom kollektivavtal. Den här typen av åtgärder räddar inte de offentliga finanserna, inte heller genom att försvaga fackföreningarnas verksamhetsförutsättningar, konstaterar Aalto.
Fackföreningsavgiften har etablerats som en avdragsgill utgift just på grund av fackförbundens samhälleliga uppgift. Förbunden förhandlar om arbets- och tjänstekollektivavtal.
– Om regeringen avskaffar avdragsrätten ifrågasätter man fackföreningarnas roll som förhandlare och hela kollektivavtalssystemet. Först lagstadgade regeringen om exportmodellen, vilket begränsar en rättvis löneutveckling inom den offentliga sektorn och försvagar möjligheten att jämna ut löneskillnaderna. Om regeringen nu också avskaffar avdragsrätten för fackföreningsavgifter, nedmonteras ytterligare det finländska avtalssystemet. Det skapar interna konflikter och splittring, inte ekonomisk tillväxt eller utveckling. Det här kan inte Finland ha råd med, säger Murto.
Fackföreningarna har, förutom förhandlingsfunktionen, flera andra viktiga uppgifter i samhället. De stärker bland annat sina medlemmars yrkesidentitet och stöder kompetensutvecklingen, främjar arbetsvälbefinnandet och arbetsförmågan samt erbjuder utbildning till sina medlemmar. Det här är tjänster som på många sätt också gagnar arbetsgivaren, eftersom en välmående och kompetent yrkesperson också är till arbetsgivarens fördel.
Enligt ordförandena bör regeringen förstå att en hållbar arbetsmarknad inte skapas genom att nedmontera avtalssystemet, utan genom att låta organisationerna utföra sina uppgifter. Finland har långa traditioner av konstruktiva förhandlingar, där fackföreningar och organisationer har en stabiliserande roll; de ser till att arbetstagarna kan utföra sitt arbete väl och trivas på jobbet.
Finland behöver inte den splittring som regeringen driver på arbetsmarknaden, utan en verklig ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Fackföreningsrörelsen är inte ett hinder för det här, utan möjliggör snarare en hållbar arbetskultur och framgång.
