Även om en arbetsgivare kan till ett arbetsavtalsförhållande välja att anställa den i sitt tycke lämpligaste personen begränsas arbetsgivarens rekryteringsrätt av diskrimineringsförbuden i lagstiftningen.

De vanligaste grunderna för diskriminering är graviditet, användning av familjeledigheter, kön, ålder och hälsotillstånd.

Om en person anser att han eller hon har diskriminerats enligt jämställdhetslagen eller diskrimineringslagen, är arbetsgivaren skyldig att bevisa att förbudet mot diskriminering inte har överträtts. Arbetsgivaren måste kunna bevisa att det har funnits en godtagbar grund för urvalet.

Förbudet mot diskriminering gäller också i situationer där arbetstagare inom en arbetsplats utses till nya uppgifter.

Vad är diskriminering?

Diskriminering är till exempel det att arbetstagaren väljer en mindre meriterad man i stället för en kvinna som har större meriter än han. Om det finns både kvinnliga och manliga sökande till ett arbete ska arbetsgivaren göra en meritjämförelse. Jämförelsen är en offentlig handling. I den tittar man till exempel på de sökandes utbildning, arbetserfarenhet och sådana färdigheter som är viktiga med tanke på uppgiften. Om en sökande misstänker att hen har diskriminerats i urvalsprocessen för ett tjänsteförhållande lönar det sig att be om en kopia av meritjämförelsen av arbetsgivaren.

Misstankar om diskriminering hänger i typiska fall samman med anställning och då man återvänder från familjeledighet. Det kan handla om diskriminering på grund av graviditet eller familjeledighet om den sökande i anställningsintervjun får frågor om sina familjeplaner eller om anställningsförhållandet hävs under prövotiden efter att arbetstagarens graviditet kommit fram, och trots att hon uträttat sitt arbete väl. De vanligaste diskrimineringsfallen hänför sig till att flera visstidsanställningar avlöser varandra. Arbetsgivaren kan inte låta bli att förnya ett anställningsförhållande på grund av graviditet eller familjeledighet.