Med fungerande stöd för lärande kan man förbättra inlärningsresultaten och utbildningens jämlikhet. Petteri Orpos regering ämnar lägga till hundra miljoner euro till stödet för lärande inom den grundläggande utbildningen. Samtidigt håller man på att reformera lagstiftningen så att man övergår från administrativa steg för stöd för lärande till konkreta och elevspecifika stödåtgärder.
– Det här är precis rätt riktning. Allt fler elever får det stöd de behöver så att det inte bara blir ett administrativt beslut. Å andra sidan blir även undervisningspersonalens administrativa börda lättare, vilket är mycket välkommet, konstaterar OAJ:s ordförande Katarina Murto.
I regeringens lagförslag föreslås att en grupp som undervisas av en lärare kan ha högst fem elever som får specialundervisning av en speciallärare som en elevspecifik stödåtgärd.
– Det här är en stor och viktig förändring jämfört med tidigare. Enligt OAJ:s medlemsenkät som genomfördes på våren har det i lärarnas största grupper funnits i genomsnitt cirka sju elever som behöver stöd av speciallärare. Det är för många för elevernas behov och ökar också rastlösheten i hela klassen, betonar OAJ:s utbildningspolitiska direktör Nina Lahtinen.
Avvecklingen av normer kan urholka de goda avsikterna
Tydliga och exakta normer är centrala med tanke på förverkligandet av elevernas rättigheter och regional jämlikhet.
– Att lätta på normerna är alltför ofta synonymt med nedskärningar och en sänkning av kvalitetsnivån. Regeringen beslutade i vårens ramförhandlingar om besparingar på hundra miljoner euro för kommunerna redan år 2025 utan en trovärdig beräkning av hur besparingarna i verkligheten kommer att uppstå. Risken är att avvecklingen av normer enbart blir en utbildningsnedskärning, vilket skulle urholka de goda avsikterna för stödet för lärande, konstaterar Lahtinen.
Situationerna i kommunerna håller på att differentieras, och detta syns även i antalet barn.
– Nu står vi på många sätt i ett vägskäl. Avvecklas normerna så att kvaliteten på fostran och utbildning varierar från kommun till kommun, eller säkerställer vi med en minimikvalitetsnivå att man i varje kommun kan hitta lösningar för att ordna högklassig fostran och utbildning? OAJ stöder det senare alternativet, betonar Lahtinen.
Avvecklingen av normer får inte vara en dimridå för en sänkning av kvalitetsnivån eller för utbildningsnedskärningar.
– Ett bra sätt att avveckla normer är att minska olika skyldigheter med registrering och antalet dokument som krävs vid stöd för lärande. Detta avlastar yrkespersonerna inom undervisningssektorn och gör det möjligt för dem att koncentrera sig på det väsentliga, dvs. undervisning och handledning, säger Lahtinen.
