Nej till arbetslivsmålen som försämrar anställdas situation

Regeringsprogrammets mål att lagstifta en exportdriven arbetsmarknadsmodell innebär att det skulle vara mycket svårt för OAJ och andra fackförbund att själva förhandla om löneförhöjningar. I praktiken skulle de löneförhöjningar som överenskommits inom exportsektorerna också bestämma nivån på löneförhöjningarna inom sektorn för utbildning och forskning och förhandlingarna skulle försvåras avsevärt. Det skulle till exempel bli oerhört svårt inom alla våra avtalsområden att få ett löneprogram eller liknande i framtiden. Det här skulle förmodligen leda till flera strejker. OAJ kan inte acceptera att man i lag skulle bestämma arbetsmarknadsmodellen. OAJ bör även i fortsättningen själv förhandla om avtalen. 

Den första sjukfrånvarodagen föreslås bli oavlönad ifall annat inte har avtalats genom kollektivavtal. För närvarande är den första sjukdagen avlönad inom alla OAJ:s avtalsområden. Om en obetald första sjukfrånvarodag skulle regleras i lag skulle vi vara tvungna att omförhandla saken. Regeringens förslag skulle resultera i att flera personer skulle gå till arbetet trots att de är sjuka, vilket säkert skulle öka smittspridning på arbetsplatserna. Frånvaro utan lön skulle inte tillämpas på sjukledighet på mer än fem dagar eller situationer där sjukledigheten beror på olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom.

I regeringsprogrammet föreslås att det i arbetsavtalsförhållanden skulle bli lättare att säga upp med grunder som beror på person. I dagens läge måste det finnas en saklig och tungt vägande orsak för att säga upp en arbetstagare. I fortsättningen skulle det räcka med enbart sakliga grunder för att säga upp arbetsavtalet. Det här skulle avsevärt öka otryggheten och således försämra välmående på arbetsplatserna.

Det förslås bli lättare att ingå arbetsavtal för viss tid. I fortsättningen skulle man kunna ingå visstidsavtal för ett år helt utan grundad anledning. I dagens läge behövs en grundad anledning, som till exempel vikariat. Ändringen skulle framför allt drabba våra unga medlemmar i början av karriären.  

Regeringen vill höja arbetsvillkoret från sex till tolv månader för den inkomstrelaterade dagpenningen. Särskilt nyutexaminerade lärare har ofta visstidsanställningar på mindre än ett år och skulle alltså vid arbetslöshet inte vara berättigade till inkomstrelaterad dagpenning. Det här skulle betydligt påverka medlemmarnas utkomster.

Nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen skulle kraftigt nedgraderas. Den nuvarande inkomstrelaterade dagpenningen utbetalas till samma belopp i 300, 400 eller max 500 dagar. Nu vill man gradera stödet. Efter åtta veckor av arbetslöshet skulle en första nedskärning göras med 20 procent. Eftersom jobbsökningsprocesserna ofta tar lång tid skulle nedskärningen praktiskt taget drabba alla arbetslösa arbetssökande, även om man börjar söka nytt jobb genast när arbetslösheten börjar.

Det föreslås att samarbetslagen skulle vara förpliktande för arbetsplatser med minst 50 personer i den privata sektorn. Nu gäller lagen arbetsplatser med minst 20 anställda, men i fortsättningen skulle den bara gälla arbetsgivare med minst 50 anställda. Det här skulle minska förtroendet och dialogen på arbetsplatserna. Också möjligheterna till lokalt avtalande skulle försämras.

Det föreslås att förhandlingarna inom den privata sektorn i enlighet med samarbetslagen förkortas från sex veckor till tre veckor och från 14 dagar till 7 dagar. Det skulle innebära att den anställda förlorar högst tre veckors lön vid uppsägning eller permittering.

I regeringsprogrammet föreslås också att tidsfristen för att meddela om permittering i privata sektorn förkortas från nuvarande 14 dagar till 7. Det innebär i praktiken att man bara skulle få lön för en vecka istället för två efter att ha fått meddelande om permittering.

I regeringsprogrammet föreslås också att tidsfristen för att meddela om permittering i privata sektorn förkortas från nuvarande 14 dagar till 7. Det innebär i praktiken att man bara skulle få lön för en vecka istället för två efter att ha fått meddelande om permittering.

Skyldigheten att återanställa skulle inte mera gälla arbetsplatser i privata sektorn som har under 50 anställda. Med skyldighet att återanställa menas att arbetsgivaren ska erbjuda arbetstagare arbete som till exempel har sagts upp av ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker, om arbetsgivaren inom fyra-sex månader från det att anställningsförhållandet upphörde behöver arbetstagare för samma eller liknande uppgifter.

Regeringen föreslår att vuxenutbildningsstödet slopas. Det här är helt oacceptabelt anser OAJ.  Vuxenutbildningsstödet har gjort det möjligt att avlägga examen och vid behov utbilda sig till en ny uppgift. Inom utbildningssektorn har stödet särskilt använts av dem som har studerat för att få behörighet i studiehandledning och specialundervisning. Vuxenutbildningsstödet främjar ork i arbetet och att stanna kvar i branschen, särskilt under långa karriärer. Nu föreslås att hela vuxenutbildningsstödet slopas.

Alterneringsledigheten har varit populär bland dem som arbetar inom undervisning, forskning och fostran. För närvarande kan arbetstagaren avtala om alterneringsledighet för högst 180 dagar. Nu föreslås att systemet med alterneringsledighet slopas.

Det föreslås att rätten att utöva politisk strejk begränsas till högst ett dygn. Vidare förslås att plikt som döms ut för olagliga arbetskonflikter ska höjas rejält för enbart lönatagarsidan. Också användningen av stödstrejker föreslås avsevärt begränsas.

Enligt regeringsprogrammet kan en arbetstagare få en påföljdsavgift på 200 euro för deltagande i arbetskonflikt. En arbetskonflikt är alltid en kollektiv handling. OAJ anser att förslaget är under all kritik.

Regeringen vill utvidga användningen av lokala avtal. I fortsättningen skulle också icke-organiserade arbetsgivare som inte har ett system för personalrepresentation kunna dra nytta av möjligheterna med lokala avtal. Enligt dagens lagstiftning är det endast organiserade arbetsgivare som genom lokala avtal kan avvika från lagen.

OAJ:s ståndpunkt är att lokalt avtalande även i fortsättningen ska ske genom tjänste- och arbetskollkollektivavtal så att förtroendemannen förhandlar med arbetsgivaren. Om grunderna för lokala avtal ändras, gör OAJ sitt yttersta för att det görs balanserat och med beaktande av arbetstagarnas ställning. Lokalt avtalande får inte bli ensidigt dikterande.